Ivar Arpi reagerer på den svenske kirkes forsvar for transideologi

Foto: Delia Giandeini Unsplash

Den svenske journalisten og forfatteren Ivar Arpi reagerer på utspillet fra en stor gruppe i den svenske kirken der de argumenterer for transideologien.

Ivar Arpi skriver på sin blogg:

Kan man födas i fel kropp? De som säger sig egentligen tillhöra ett annat kön vill gärna säga att man korrigerar könet, eller ännu hellre, att det som sker är en transition. Att använda ordet könsbyte anses däremot felaktigt, eftersom det antyder att det könet som personen avlägsnas från var reellt existerande.

Men strikt vetenskapligt kan man inte tala om en könskorrigering, eftersom man inte hittat bevis för att någon i biologisk mening kan ”födas i fel kropp”. Tanken att det finns en ren essens som på något vis fängslats i fel kropp liknar tanketraditionen som kallas gnosticism där man med hjälp av kunskap och insikt ska kunna befria själen ur den fysiska världens fängelse. Inom gnostiska tanketraditioner är den materiella världen fallen, men den mänskliga anden är gudomlig. Ens sanna jag. Frihet blir då att befria sig från kroppens begränsningar.

Under den tidiga kristendomen var gnostiska traditioner en av huvudmotståndarna. I synnerhet tog kristendomens försvarare sikte på gnosticismens dualism. Förenklat kan man säga att huvudfåran inom kristendomen har varit att hela skapelsen är Guds verk, både den materiella och den andliga världen, i en odelbar enhet. Varför skulle Gud ha blivit människa om det inte var för att den fysiska skapelsen är värd att leva i? Men något tycks vara på gång inom Svenska kyrkan.

Jag tänker på detta när jag läser det öppna brev – “Personligt brev till dig som är trans” – som runt tusen personer inom Svenska kyrkan skrivit under. Brevet består av två delar. Den ena delen handlar om att få transpersoner att känna sig välkomnade av kyrkan, med hjälp av bibelord om slavflickan Hagar som trots sin utsatta position får hjälp av Gud. Så långt handlar det om att vara välkomnande. Gott så.

Den andra delen, som inleder brevet, går dock ut på något annat. Man skriver om hur transpersoners “rättigheter ifrågasatts”:

Det interessante er at Ivar Arpi, som mange andre, ser arven fra gnostisismen i den virkelighetsoppfatningen som ligger til grunn for forsvaret av transideologien:

Du bjuds sällan in till samtal och vi förstår om du inte vill deltaga. För vem skulle vilja utsätta sig för samtal med den som inte vill eller tror att du finns och som vill beröva dig dina rättigheter?

De skriver om ett grasserande transhat som förenar “transexkluderande feminism” med ”radikala högerkristna grupper” och “högerpopulister”.

Du drabbas av ord och handlingar som hämtar sin näring ur några av mänsklighetens mörkaste sidor.

Vilka är då dessa hatare som förnekar transpersoners rättigheter och själva existens? Kajsa Ekis Ekman? Åsa Linderborg? Kanske jag själv? (Min senaste text i frågan publicerades för en vecka sedan. Frida Park, ledarskribent på Dagen, ställde samma fråga.)

Men varför gissa? Så fort brevet publicerades tog jag kontakt med Cecilia Redner, Peter Forsberg och Erik Gyll som angett sig själva som presskontakter. Redner skickade läskvittens på mina sms, började svara, men ångrade sig. Forsberg och Gyll gjorde sig oanträffbara, och gick inte att nå via mejl eller telefon.

Jag fick tag på Hans Degréus, som varit med och skrivit brevet, men han ville helst inte prata med mig på grund av vem jag är, som han uttryckte det, men gav mig trots det några minuter.

Vad innebär det att någon påstår att en transperson inte finns?

– Om du hävdar att du är en transperson och så skulle jag säga att nej det är du inte, för trans finns inte. Det är något man väljer. Då har jag sagt att den identiteten inte gäller för dig.

Ni skriver om transhat och om att “grupper, organisationer och individer som står för detta hat får plats framför mikrofonerna, på debattsidorna, i kulturprogrammen och i tv-sofforna”. Kan du berätta vilka dessa grupper, organisationer och individer är?

– Nu fiskar du efter att jag ska pinpointa. Vi skriver till en målgrupp, till transpersoner.

Varför vill ni inte nämna någon som står för detta hat?

– Då blir det en debatt som handlar om, vi vill uttrycka ett stöd.

Sedan tog det stopp. Så jag ringde Peter Åström, en av de andra prästerna som skrivit brevet. Det var lättare att prata med honom, men fortfarande svårt att få honom att konkretisera en del av de svepande påståendena som görs i brevet.

Ni skriver att vissa vill beröva transpersoner deras rättigheter, vad innebär det?

– Det har väl fattats beslut nu alldeles nyligen att sluta med vissa insatser i sjukvården. Sånt som man tidigare haft rätt till.

Ni syftar på att Karolinska sjukhuset sedan 1:a maj har stoppat all hormonbehandling och pubertetsblockerare till minderåriga?

– Ja, något som man tidigare haft rätt till och nu inte längre har rätt till. Men egentligen handlar inte brevet om den medicinska vetenskapen, utan om människor som far illa och mår existentiellt dåligt av att bli ifrågasatta. Då vill vi från kyrkans sida komma med tröst och hopp – ett slags bekräftelse.

Ni har en del som handlar om det, men den första delen av texten har en debatterande ansats där ni beskriver ett utbrett transhat. Har ni något exempel på detta?

– Det är hat i den meningen att någon blir totalt ignorerad. Det är ett sätt som hat uttrycker sig – att någon blir osynliggjord.

Vad menar ni med “mänsklighetens mörkaste sidor”, som ni anser att kritiker hämtar sin näring från? 

– Det handlar om att man förminskar och nästintill avhumaniserar människor. Vi uppfattar att diskussionen har börjat röra sig åt det hållet. När man säger att: den du tror att du är, finns egentligen inte.

När ni skriver om de som har en annan syn på kön- och transfrågan än vad ni har gör ni det på ett sätt som gör det svårt att se dem med blida ögon. De står för transhat, de exkluderar och är populister, som inspireras av “mänsklighetens mörkaste sidor”. De är onda, kort och gott. Om man beskriver den andra sidan av en diskussion med så starka ord, är det inte att avhumanisera sina meningsmotståndare?

– Det är inte samma sak. När det handlar om en debatt om åsikter, då kan man vara ganska tuff i debatten. Men vad gäller hbtq-frågor då handlar det om något man är, men i debatten handlar det om åsikter. En övertygelse är något annat än vad man är.

Sedan fortsatte samtalet i en annan riktning. Jag uppskattar att Peter Åström tog sig tid att prata med mig, och dessutom var han vänlig i tal, om än inte i skrift. Det var dock anmärkningsvärt att han tydliggör att de i brevet kritiserar Karolinska sjukhusets beslut att sluta behandla minderåriga med hormoner. Kyrkan går här emot den medicinska expertisen. Vidare kan jag inte säga att jag fick svar på vilka det är som står för transhatet och på vilket sätt det yttrar sig.

Hans Degréus blev arg på mig för att jag bad honom exemplifiera och ville avsluta samtalet. Åström ville inte heller ge exempel. Men hundvisslan verkar ändå ha gett effekt, för i Svenska kyrkans kommentarsfält på Facebook skrivs ett antal namn ut. Givetvis skrev de inte brevet i ett vakuum – de tar uttryckligen ställning mot andra som deltar i den offentliga debatten. Att vägra säga vilka grupper, organisationer eller individer som åsyftas bryter mot ett slags oskriven regel. Vem pratar ni om? Finns de här grupperna och individerna på riktigt, eller hittar ni på? Jag lutar ärligt talat åt det senare. Om de inte kan exemplifiera med en enda person som hatar transpersoner, förnekar deras existens och vill beröva dem deras rättigheter, då är deras text byggd på lösan sand (för att citera bibeln).

Börja prenumerera

En sak som både Åström och Hans Degréus återkom till var att transhat bland annat handlade om att påstå att transpersoner inte finns. Jag vet inte exakt vad de menar med det. Bevisligen finns transpersoner. Jag pratade med två senast i går. Det diskussionen handlar om är vad det innebär att vara trans, inte om de finns eller inte. Och här är vi tillbaka i gnosticismen.

Varifrån kommer könsidentiteten? Här tycks Västerås stift ansluta till en idé om att den sitter i själen – ett slags könad essens – och att kroppen därför måste anpassas. Den biologiska kroppen är inte verklig, utan en illusion som genom upplysning kan dekonstrueras för att ta fram det sanna jaget. Gnosis.

Jag tror inte på essenser i det avseendet. Det handlar inte om att förneka att någon finns, vilket vore absurt. Att någon som definierar sig som man kan föda barn innebär inte att man kan påstå att även män kan föda barn. Det är bara språkspel, utan koppling till den underliggande biologin, där det fortfarande är så att könet definieras av de reproduktiva organen.

Varför blir det så upprörda känslor och högt tonläge just vad gäller transfrågan? En förklaring kan vara att transpersoners identitet är beroende av omgivningens bekräftelse, vilket innebär att alla måste vara med på tåget för att transitionen ska fungera fullt ut. Det skiljer transfrågan från den om sexuell läggning. En hetero- eller homosexuell är inte beroende av andras erkännande för sin läggning, eftersom det handlar om sexualitetens riktning. Könsidentitet handlar om vad man är, inte vem man riktar sig mot.

Vissa transpersoner, och de som har skrivit brevet, tycks därför anse att man berövar dem deras identitet om man inte går med på att att de är kvinnor eller män fullt ut. När en feminist som Kajsa Ekis Ekman uppfattas vilja undandra någon del av vad det innebär att vara kvinna från transkvinnor så upplevs det som ett existentiellt hot, snarare än en meningsskiljaktighet. Det är så jag förstår påståendet som görs i brevet om att man förnekar existensen av transpersoner.

Dele
Share on email
E-post
Share on facebook
Facebook
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn
Bli med i diskusjonen
Flere

Aktuelle nyheter

Foto: Rev. Dr. Megan Rohrer bilde fra Cosmo Magazine

Første transkjønnede biskop i USA

Megan Rohrer (som bruker kjønnsnøytral pronomen) er den første åpne transkjønnede personen til å bli valgt som biskop i Evangelical Lutheran Church in America (Elca),