Ivar Arpi og Anna-Karin Wyndhamn er aktuelle med boka Genusdoktrinen der de blant annet hevder at radikal kjønnsteori har overtatt for tradisjonelt likestillingsarbeid i svensk akademia. Rektor ved universitetet i Malmø har gått i rette med dem og hevder at de blander sammen praktisk likestillingsarbeid og kjønnsforskning. Det har fått Ivar Arpi og Anna-Karin Wyndhamn til å reagere. I et innlegg i avisen Sydsvenskan peker på at i de dokumentene som styrer universitetets likestillingsarbeide, finner vi ikke andre perspektiv enn radikal kjønnsteori, og hevder at universitetets rektor Kerstin Tham står for et syn som forandrer grunnen for vår forståelse av vitenskap, hva en forsker skal gjøre og hva et universitet er til for, og skriver:
Kerstin Tham, rektor vid Malmö universitet, hävdar att vi i vår bok Genusdoktrinen blandar ihop praktiskt jämställdhetsarbete med genusvetenskap som forskningsfält (Aktuella frågor 10/6). Hon förklarar att genusvetenskap bidrar med kunskap när det gäller hur jämställdhetsarbete kan bedrivas, men understryker samtidigt att forskning från andra ämnen bör vägas in.
Men hennes resonemang är märkligt. En av våra huvudpoänger i Genusdoktrinen är just att man inte bör blanda samman jämställdhetsarbete med radikala genusteorier.
Arpi og Wyndhamn peker på at tradisjonelt likestillingsarbeid handler om å gi kvinner og menn like muligheter, men at de teoriene som ligger til grunn for dagens likestillingsarbeid forutsetter at også utfallet må bli likt. Det handler ikke lenger om å reservere tjenester for kvinner, men også om hva som skal læres og selve innholdet i forskningen, noe som også kommer fram i universitetets prioriteringer.
Vi visar, med stöd i en mängd dokument, regeringsbeslut och över åttio intervjuer, hur ideologi sprungen ur genusvetenskapen dominerar jämställdhetsarbetet inom universitetsvärlden. Jämställdhet betyder för de flesta att män och kvinnor ska ha lika villkor och möjligheter.
Men de teorier som ligger till grund för jämställdhetsintegreringen av alla Sveriges lärosäten, myndigheter och forskningsråd, säger att även utfallet måste bli lika. Det handlar inte bara om att reservera tjänster för kvinnor, utan även om vad som ska läras ut och själva innehållet i forskningen. Men kanske är Malmö universitet ett undantag? Låt oss titta närmare.
Om det stämmer att det praktiska jämställdhetsarbetet och genusvetenskap inte blandas samman borde Malmö universitets policydokument och handlingsplaner ha en inkluderande tolkning av jämställdhetsarbete. Då borde andra forskningsfält än det genusvetenskapliga framträda i dokumenten.
Det handler ikke lenger om tradisjonell likestilling, men om normkritikk og kjønnsteori. Og i universitetets likestillingsplan slås det ganske enkelt fast at kjønnsnøytralitet er umulig å nå i en den tradisjonelle akademiske verden ettersom normene for kjønn står i veien. Løsningen er en fullstendig omveltning av gammel kultur ettersom tidligere maktforhold fører til at menn dominerer hva det forskes på.
På den internasjonale kvinnedagen 8. mars 2019 publiserte Universitetet i Malmö en nyhet om temaet likestilling.
Pengene universitetet hadde fått fra staten da gikk fra å være høyskole til universitet i 2018, skulle gå til å lage fire nye forskningsprogrammer der likestilling var stikkord. Programmene skulle være modeller for hvordan universitetet så for seg integrerte likestillingsprosesser og likestilte forskningsmiljøer”. Forskningslederne burde derfor oppnevnes av “kjønnsbevisste vurderingsutvalg”. I likhet med lederne for de eksisterende utdanningsprogrammene, hadde de “bestått utdanning i kjønnsmakt”. Studentene blir også opplært gjennom en rekke aktiviteter for å “bli mer kjønnsbevisste og normkritiske når de går ut i arbeidslivet, for eksempel økonomer, lærere, tannleger, ingeniører og sykepleiere”.
På den internationella kvinnodagen den 8 mars 2019 publicerade Malmö universitet en nyhet på temat jämställdhet.
De pengar universitetet hade fått från staten genom att uppgraderas från högskola till universitet 2018 skulle gå till att skapa fyra nya forskningsprogram med jämställdhet som ledord. Programmen ska “bli modeller för hur vi skapar jämställdhetsintegrerade processer och mer jämställda forskningsmiljöer”. Forskningsledarna ska därför utses av ”genusmedvetna bedömningskommittéer”. I likhet med ledarna för de befintliga utbildningarna hade de nu “gått utbildning i könsmaktsordning”. Även studenterna skolas genom en rad aktiviteter för att “bli mer genusmedvetna och normkritiska när de ska ut i arbetslivet som exempelvis socionomer, lärare, tandläkare, ingenjörer och sjuksköterskor”.
I Malmö universitets jämställdhetsplan står det att det är omöjligt att uppnå könsneutralitet inom högskole- och universitetsvärlden, eftersom könsmaktsordningen, och andra normer, hindrar kvinnor att konkurrera på lika villkor. Hela universitetssystemet måste därför ändras, eftersom “maktordningar inom akademin riskerar att bland annat skapa forskning där problemformulering blir ett manligt privilegium och norm. Denna normalisering av det maskulina, förment könsneutrala och ‘objektiva’ osynliggör andra perspektiv”. Hur vill då Kerstin Thams universitet komma tillrätta med det? Bland annat genom kunskapshöjande insatser med genus-/intersektionella perspektiv för alla med inflytande på universitetet. Dessutom ska universitetet kontinuerligt göra genusmedvetna och normkritiska kartläggningar.
Hva vi ser, er en institusjonalisering av identitetspolitikken. Alle universitetets planer og dokumenter på området er gjennomsyret av interseksjonalitetsteoriens syn på mennesket. Mennesket er blitt redusert til sosiale kategorier som hans eller hennes kjønn, etnisitet, seksuell legning og andre egenskaper som identitetspolitikk anser som viktig. Biologien er borte. Arpi og Wyndhamn kaller det en stille revolusjon.
Kan något sägas utifrån ett intersektionellt perspektiv, frågade Nationella sekretariatet för genusforskning i sin återkoppling på Malmö universitets jämställdhetsintegreringsplan. Allt, tycks Kerstin Tham svara. Alla universitetets planer och dokument på området är impregnerade av intersektionalitetsteorins syn på människan som reducerad till sin könstillhörighet, etnicitet, sexuella läggning och annat som identitetspolitiken för tillfället ser som viktigt. Ett sådant synsätt är inget annat än en tyst revolution som ändrar grunden för vad vetenskap är, vad en forskare gör och vad ett universitet är till för.
Det är alltså inte lite som står på spel. På Malmö universitet finns en rad samhällsviktiga grundutbildningar, som lärare, tandläkare, ingenjör, socionom och polis. Alla dessa yrkesutbildningar har utvärderats av universitetets eget genuskollegium, som sedan starten 2014 enligt universitetets hemsida arbetat med att stärka, utveckla och fördjupa genusvetenskapliga perspektiv inom utbildning, forskning och samverkan med omvärlden.
Under förra året blev genuskollegiet klart med att ha reviderat “utbildningsplaner, kursplaner, lärandemål, lokala examensmål, kursguide, kurslitteratur, undervisningsformer och utbildningsinformation”. Vilka som ingår i genuskollegiet går inte att ta reda på via universitetets hemsida, men de är nu i full gång med att nogsamt bevaka att utbildningarna fortsätter att marineras i ”genus och andra maktordningar”.
Og hvis noen skulle tvile, identitetspolitikken krever at alle bøyer seg for dens virkelighetsoppfatning. Kritikk tåles ikke, for da deler man ikke det eneste rette målet for universitetets aktivitet:
Förändringen av Malmö universitet kräver enligt dess jämställdhetsplan övertygade medarbetare och övertygade ledare med kunskap om genusperspektiv, normkritik och intersektionell teori. De måste “acceptera problembilden”. Något utrymme för kritiska frågor finns inte, då är man ju inte tillräckligt övertygad.
Inte i något av de dokument som styr universitetets jämställdhetsarbete finns ett spår av andra perspektiv än de radikalt genusvetenskapliga, trots att Kerstin Tham låter påskina det i sitt inlägg på Aktuella frågor. Vem är det som blandar ihop jämställdhetsarbete med genusvetenskap egentligen?
Kerstin Tham varnar för en utveckling i andra länder där politiska krafter vill styra forskningen och kunskapsproduktionen. En varning i rättan tid. Men det är uppenbarligen lättare att se grandet i andras ögon än bjälken i det egna.
Ivar Arpi, författare och ledarskribent på Svenska Dagbladet.
Anna-Karin Wyndhamn, författare och doktor i pedagogiskt arbete, verksam vid Göteborgs universitet.
