Det er avisen Världen idag som har undersøkt hva som skjer i svenske barnehager med tanke på undervisning om kjønn og samliv, og hvilke normer som formidles. Her er hva de fant:
När Världen idag tittar runt på olika kommuners webbplatser för förskolepersonal och i olika vägledande dokument avseende förskolans verksamhet så återkommer uppmaningar om att bredda barns uppfattningar om kön och att direkt motverka så kallade ”heteronormativitet”.
På en inspirationssajt av Malmö kommun uppmanas pedagoger att inte återge biologiska fakta för barnen.
”I stället för att säga saker som ’pojkar har snopp och flickor har snippa’ (om ni pratar om kroppen), säg ’pojkar brukar ha snopp och flickor brukar ha snippa’. Barn är väldigt lyhörda för detaljer, särskilt de barn som funderar kring sin egen identitet”.
I många kommuner betonas vikten av att använda sig av så kallad normkritisk litteratur för förskolebarnen.
”Genom medvetna val när det gäller litteratur och film kan vi bredda barnens erfarenheter”, skriver Älmhults kommun.
I ett policydokument hos Örebro kommun står det att man i förskolan ska ”motverka traditionella könsmönster”.
”Att bli medveten om sitt eget tänk är nödvändigt för att kunna arbeta normkritiskt. Vi har även använt oss av biblioteket för att ta fram böcker för barn som behandlar diskrimineringsgrunden. … Vi tar fram bilder på personer som utmanar traditionella könsmönster för att skapa diskussion hos barnen.”
I förskolans läroplan står det att inget barn ska bli utsatt för ”diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck”.
I många kommuner verkar detta tolkas som att man aktivt ska föra barnen i riktning mot en flytande könsidentitet.
I en förskolas plan mot kränkande behandling i Alingsås beskrivs det som en risk att benämna barn som pojkar eller flickor. När en grupp flickor är på samma plats ska man exempelvis inte säga ”vi sitter ner i samlingen flickor”, står det i dokumentet.
En annan risk är att förskolan ”erbjuder ett för smalt utbud av normbrytande innehåll”, enligt dokumentet.
Noterbart är att det material man erbjuder barnen dessutom anses behöva ”komplettera det barnen möter i tv, böcker, kläder och lekmaterial utanför förskolan”.
I ett kunskapsmaterial på Askersunds kommuns webbplats kan man läsa att en ”absolut normperson” kan vara en person med ”etnisk svensk tillhörighet som är heterosexuell, sekulär-kristen” och ”har god funktionalitet”.
I samma dokument får pedagoger lära sig att ”identifiera normbevarande praktiker” och för att kunna hitta dessa beteenden föreslås att man filmar barnens lek.
”Ett filmat material är bra eftersom att arbetslaget kan analysera observationen tillsammans vid senare tillfälle.”
Det rekommenderas även att göra ”normkritiska intervjuer” också med de allra minsta barnen, trots att de inte kan prata än.
”Vi kan ta med oss olika material i intervjun och låta barnet visa vad som är mest intressant.”
”Undvik att tilltala barnen med könstillhörighet. Tilltala alla människor med namn eller neutrala begrepp”, står det också i dokumentet.
På vissa skolor anställs nu även ”regnbågsbibliotekarier”. Anna Lekberg på Råsunda skola i Solna, som har elever från förskoleklass upp till 9:an, är en sådan och intervjuades nyligen i Sveriges Radio.
Hon fokuserar på hbtq-frågor bland annat genom att välja ut böcker på temat till en särskild hylla fylld med pride- och transflaggor.
På flera kommuners webbplatser hänvisas också till lobbygruppen RFSL:s webbplats ”Transformering”.
Där beklagar RFSL att socialnämnden inte oftare griper in och ser till att barn får könsförändrande behandling trots att barnets föräldrar motsätter sig det.
”Om samtliga vårdnadshavare till ett barn vägrar att barnet ska få remiss till könsutredning eller påbörja behandling (vare sig om barnet har en eller två vårdnadshavare) kan socialnämnden teoretiskt sett ingripa för att barnet ska kunna få den vård hen behöver. Detta är tyvärr ovanligt, eftersom socialtjänsten ofta saknar kunskap om detta område”, skriver RFSL på sajten.
